Har för första gången i mitt liv ringt till polisen. Idag. Jag fick panik. 

 

Jag satt och åt middag vid det enda fönstret i lägenheten. Tittade ner på frösundaleden och just då stannar det en bil. Bara sådär. Ingenting hände. Bilarna bakom började tuta då dom inte kom förbi. Bara ett körfält i den riktningen och två i den andra. När det är tomt bredvid kör bilarna förbi. Men bilen står kvar. Den är igång. Ingen varningsljus är på och ingen har gått ut och satt upp en varningstriangel. Jag börjar tänka och ser framför mig hur det säkert sitter en gubbe bakom ratten som har fått en hjärtattack. Paniken börjar växa och jag är nära på börja gråta. Ringer mamma. Hon säger direkt att jag ska ringa polisen. Så jag gör det. Mammor har ju alltid rätt. Det ringer och ringer och ringer. Tror för en sekund att dom struntar i mig men just då svarar dom. Berättar vad som har hänt och bir kopplad till en polis. Drar historian igen och säger att jag börjar bli orolig. För tillfället har bilen stått stilla i ca en kvart. Han säger att det var bra att jag ringde, tog min uppgifter och sa att dom skulle skicka en bil för att kolla läget. Jättebra tänkte jag och tittade ut på bilen ända tills jag var tvungen att gå, ungefär en fyrtio minuter hade gått då. Under den tiden hände ingenting. Bilen stod fortfarande still och ingen polis var i närheten. Väl hemma några timmar senare är bilen borta så jag antar och hoppas att allt gick bra. Men jag undrar ju fortfarande.....